Markisolering

Vad är markisolering?

Markisolering är skivor som läggs ner i marken för att hindra att kyla och tjäle når konstruktioner som inte tål det. Den vanligaste platsen är runt en husgrund, där skivorna ligger horisontellt en bit ut från sockeln och håller marken under grunden frostfri. Utan isolering kan tjälen lyfta grunden, trappor eller plattor när marken fryser och sväller.

Markisolering används också under uppfarter, gångar och stödmurar, runt vatten- och avloppsledningar som ligger grunt och under golv i uterum och förråd. Materialet måste klara att ligga fuktigt i jord under lång tid och bära det som läggs ovanpå.

Typer av markisolering

Det finns flera material att välja mellan, och skillnaden ligger främst i hur mycket tryck och fukt de klarar. Tabellen ger en översikt.

Typ	Passar för	Egenskaper	Att tänka på
XPS, extruderad cellplast	Under uppfarter, plattor och där marken blir blöt	Hög tryckhållfasthet och låg vattenupptagning	Tål mest, men är också dyrare
EPS, expanderad cellplast	Runt grunder och under gångar	Lätt och prisvärd	Välj en klass som är avsedd för mark
Dränerande isoleringsskivor	Mot källarväggar och runt grunden	Isolerar och leder vatten ner till dräneringen	Kräver fungerande dräneringsrör i botten
Markskivor av stenull	Runt grunder och i krypgrunder	Obrännbar och släpper igenom vatten	Lägre tryckhållfasthet än cellplast

Tänk på innan du köper

Tjocklek och bredd på isoleringen styrs av hur kallt det blir där du bor och hur tjälfarlig marken är. Lerig och siltig jord lyfter mer än grus och sand, och i norra Sverige behövs mer isolering än i söder. Följ tillverkarens anvisningar eller en konstruktörs beräkning, särskilt vid nybyggnation.

Tänk också på lasten. Under en uppfart där bilar kör behövs en tåligare skiva än runt en rabatt, och skivorna ska ligga på ett jämnt, packat underlag så att de inte knäcks. Läs mer om skillnaden mellan EPS och XPS på sidan om cellplast.

Så används markisolering

Skivorna läggs på ett avjämnat lager av grus eller sand med tätt slutna skarvar, gärna i förband. Runt en grund läggs de i regel med ett svagt fall bort från huset, så att vatten rinner undan i stället för mot sockeln. Hörnen är de kallaste punkterna och brukar få en bredare isolering än långsidorna.

Täck skivorna med ett lager fyllnadsmaterial innan marken återställs, och lägg gärna en markduk under om jorden kan tränga upp i gruset. Cellplast bryts ned av solljus, så låt inte skivorna ligga oskyddade ute längre än nödvändigt.